Helt vanlig vardagkväll

”Vet du. I dag på dagis stod Ruben, Filip och Isabella under ett tjockt träd. Eller det var inte så tjockt. Inte mycket tjockt. Bara lite tjockt. Och bredvid sig hade de två stora cyklar. Nej, tre stora cyklar. En. Nej, tre stora cyklar”, säger Ville.

”Hur många cyklar var det?”, frågar pappa som vid det här laget har fullt sjå med att hålla intresset för sonens historia uppe.

”Två cyklar, nej, tre cyklar. Tre cyklar var det. En, två, tre. Tre cyklar”, svarar Ville.

Historien fortsätter med något helt annat, men pappa minns liksom inte riktigt vad det var. Två eller tre cyklar såg till att hjärnan sattes i blockad. Den här gången. Undrar vad Ville kommer kollra bort sina föräldrar med i morgon.

Annonser
Det här inlägget postades i Evighetsförklaringar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s