Långsamt att vara förstfödd

Att behöva leka själv är en del av livet, även för en fyraåring. Ibland har inte ens mamma och pappa tid att agera kompis, som när kvällsmaten måste tillredas eller lägenheten städas. Och den tillfälliga ensamheten är en bra skola inför Villes framtid tycker föräldrarna, men det gör det ju inte roligare för Ville i nuet.

Pappa hittar Ville liggandes alldeles stilla på sin bilmatta. Bilarna ligger runt kanten och uppenbarligen har motivationen i ensamleken tagit slut när han radat upp den allra sista, så där snyggt och prydligt som bara han kan själv.

”Jag tänker på ifall jag hade en storasyster som kunde leka med mig. En sådan där tjej som har en moped. Det kanske jag kan få någon gång”, säger Ville.

Pappa vet inte ens om det är möjligt att få adoptera grannens dotter och hennes moped, och ifall det är det, måste han erkänna för sig själv att det går emot både hans och mammas vilja. Allt slutar med att pappa och Ville åker och köper pizza. En vinna-vinna-situation helt enkelt.

Annonser
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Långsamt att vara förstfödd

  1. Ping: En ful som luktar gott |

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s