Sorgestundens härdsmälta

Ville verkar själv ha funderat på varför han blir så ledsen varje morgon pappa går från dagis. Likaså varför tårarna går över efter ett tag i famnen på någon av fröknarna, för att vid hämtning vara helt borta sedan länge. Precis som om de aldrig funnits.

Hans förklaring blir en invecklad historia med koppling till tankecentralen inne i hans huvud. En och annan kunskap verkar minsann ha fastnat efter besöket på Naturhistoriska muséet i Stockholm i somras. Även om det inte blir helt rätt.

”Efter en stund smälter min hjärna så att jag glömmer att jag saknar er. När jag skrattar sedan så kommer min hjärna upp igen och då är jag glad”, säger Ville.

Annonser
Det här inlägget postades i Historier, Slutsatser. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s