Längre paus från lillkusinen

Dryga 50 mil eller sex timmars restid är ingen barnlek. I alla fall minns pappa hur tråkigt han själv tyckte det var att åka långt i bil som liten. Men som tur är har världen fått elektroniska hjälpmedel sedan dess, och tillsammans med den portabla dvd-spelaren med skärm trivs Ville riktigt bra i baksätet.

”Jag tycker det är mysigt att åka bil så långt”, säger han och tittar vidare på Timmy Lamm.

Men helt lugn vill Villes kropp inte vara när den får chansen att springa av sig lite av den besparade energin under matpausen. På parkeringen vill dock pappa att Ville ska ”ta det lite soft” eftersom där finns många andra bilar i rörelse.

”Men åååh. Jag tycker inte om att softa. Varför tjatar du om det hela tiden?”, suckar Ville tillbaka.

Men med ytterligare några filmer, en utspilld flaska mineralvatten samt dräll med en bananmilkshake hittar han åter lugnet i bilen lite senare. Och snart är familjen bara minuterna från hemmaplan igen.

”Det är skönt att vara hemma hos mig för där är det tyst och lugnt”, säger Ville och nämner lillkusinens namn.

”Men hon kommer ju också vara här ett tag nu”, säger mamma och syftar på bilen bakom som även tagit moster Anna och morbror Mark i följe.

”Jo, jag vet. Men om alla säger lugn och ro till henne högt kanske hon låter mindre”, svarar Ville.

Annonser
Det här inlägget postades i Slutsatser. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s