Bakom bom och lås

Semestern får fortsätta med några dagar hos moster Anna, morbror Mark och lillkusinen i huvudstaden. Under färdens från mormor och morfar syns murarna från en tidigare kriminalvårdsanstalt från bilvägen.

”Varför måste tjuvar sitta i fängelse ibland?”, frågar Ville.

”För att de gjort dumma saker”, svarar pappa.

”Men sen får dom komma ut igen?”, frågar Ville.

”Ja, när de blivit snälla”, svarar pappa förenklande och låter bli att dra upp lagar om tidsstraff och återfallsproblematik.

Direkt efter pappas svar visar sig Ville och pappa tänka exakt samma sak.

”Precis som med mig också. När jag slår på er och skriker får jag gå till mitt rum, men när jag blivit snäll går jag ut igen”, säger Ville.

Sett ur det perspektivet verkar mammas och pappas metoder för barnuppfostran onödigt hårda. Men någon låst dörr kommer föräldrarna aldrig att använda.

Annonser
Det här inlägget postades i Slutsatser. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s